INFORMATION RÖRANDE GREVARNA BECCARI - FREGUGLIA I heraldiska skrifter kan vi läsa att de viktigaste medlemmarna i familjen Beccari var Giovanni, guvernÖr i Lugo 1517, och Antonio, Biskop i Scutari 1540 samt att ätten fick grevetitel 1713 och att påven Clemente XII 1735 fÖrärade dem titeln "Conti Palatini" (Riddargrevar). I den bok som heter "Raccolta dell'armi antiche e moderne dei nobili ferraresi, con l'origini loro fin d'ora trovate" (Samling av antika och moderna vapen hos adliga ferrareser, och deras hittills spårade ursprung) skriven av greven och riddaren Alfonso Moresti, återges vapenskÖldarna (ett rÖtt tvärsgående band med en svart kungsÖrn Överst mot en blå och guldfärgad bakgrund) hos "Herrskapen Beccari från Bologna härstammande från det antika och mycket hÖgaktade inflytesrika huset Beccaria i Ferrara". Örnen i emblemet symboliserar makten i det Germanska Imperiet och var fÖrunnat endast ett fåtal familjer, bland dessa familjen Este. Denna vapenskÖld finns återgiven på Hotell Ripagrandes brevhuvud medan familjen Freguglias vapen finns till hÖger. Detta namn härstammar från Giovanni Fregoso som tillhÖrde en av Genuas mäktigaste familjer och kom till Ferrara under 1400-talet där han erhÖll adelstitel. Mellan 1370 och 1543 styrdes republiken av åtta Freguglia doger. Den andra av dessa doger var Domenico som utvidgade sina gränser i Genua till att omfatta hela Medelhavet. Den sista dogen var Ottaviano, som blev underställd Francesco I av Frankrike två år efter det att han valts till makten. 1480 blev Paolo och än tidigare Federico, 1359, valda till Kardinaler. En annan Freguglia var Nicola, mästarmusiker och poet. Fregugliaätten omnämns i den officiella italienska adelskalendern under rubriken "Adeln i Ferrara". Den sista medlemmen av familjen var Gianbattista, fÖdd 1821 och dÖd 1871. Hans son Ugo Freguglia, adelsman från Ferrara och Överste i den Kungliga Armén gifte sig med adelsdamen Anna Delfine från Brescia. Hon hade en styvsyster, Maria Teresa, dotter till en adelsdam Elisa Guidoboni som levde på Via Ripagrande i slutet av 1800-talet.

HOME PAGE